Jag sitter och tittar på Den Stora Älgvandringen. Det ger mig tid att tänka. Jag tänker på hur otroligt långsamt de rör sig, hur mycket de står stilla och bara tittar. De har ett mål, en slutdestination. De är på väg någonstans. Men de har inte det minsta bråttom. Jag tänker på min egen resa, min vandring. Jag tänker på att jag läste ett inlägg på instagram igår, någon som beskrev en del av sina egenskaper på ett sätt jag relaterade till. Det handlade bland annat om att inte orka läsa tråkiga böcker eller rapporter, och att man lär sig på helt andra sätt. Att man lär sig genom att göra och att man börjar innan man lärt sig allt man behöver för man ändå lär sig under tiden. Det fick mig att inse att all den energin som jag skulle ha till hela mitt liv, använde jag upp på mina 25-30 första år. Jag pluggade i 5 år på KTH och blev civilingenjör. Maskerade att jag är precis så som den här personen skrev i sitt inlägg, och bara la in overdrive och körde. Läste vetenskapliga artiklar där jag behövde läsa varje mening 3-4 gånger för att ta in vad som stod. Pluggade dubbelt så mycket, om inte mer, än min sambo gjorde, bara för att klara mig. Låtsades bry mig om saker jag inte brydde mig om, till den grad att jag även lurade mig själv förstås.
Jag reflekterar över det här idag för att jag har haft några produktiva dagar i verkstaden, men jag känner av det idag. Jag inser att jag fortfarande inte riktigt vet hur man är produktiv utan att gå in i overdrive. Det sitter djupt, satte sig nog långt före KTH. Kanske växte det fram över tid. Och efter min krasch där strax efter 30-sträcket så har jag försökt köra på overdrive, kraschat, overdrive, kraschat. Kanske lite mindre overdrive för varje gång, kanske lite mindre efterföljande krasch. Jag är målmedveten i att bygga ett liv utan overdrive och det kommer att ta tid. Det är mycket spänningar i den här lilla kroppen, den försöker fortfarande kontrollera och tvinga, för den litar inte på att det blir någonting annars. Men jag vet att det finns ett annat sätt.
Jag tänker att det är så sjukt vad vi gör mot oss själva i det här samhället. Älgarna har inte behövt träna på att ta hand om sin energi, att ta det lugnt och att hela tiden fylla på. Det är bara så de lever. Men vi har kastats in i en värld där vi konstant matas med olika sätt att dränera oss själva. Jobba hårt, hela tiden behöva utvecklas intellektuellt och vilja ha mer, bli bättre, bli befordrad, tjäna mer, klättra. Gå på dieter, kaloriunderskott och träna för tränandets skull, för att göra av med ännu mer energi, som du ju aldrig ens åt för du låg i ett underskott från början. Behöver jag ens börja om barn, husdjur, renoveringar fast det inte ens behövs, trädgårdar för att impa på grannen?
Jag kanske bara vill säga till mig själv att det inte är så konstigt att jag går i overdrive och sen kraschar. Att jag är modig som jobbar mot ett annat sätt att leva. Att ha tålamod och låta det ta tid. Att vila mer än jag tror jag behöver. Att äta mer än jag tror jag behöver. Och att fortsätta titta på Den Stora Älgvandringen.